Framtiden

Det är mycket roligare att skriva nya inlägg nu när bloggen är fixad. Det står i och för sig Happy New Year på designen, så jag får väl byta den snart igen. Men sånt här är kul!

Jaha, då var det bara idag och imorgon kvar, sen börjar skolan igen.. Kul att träffa vännerna, men det är ju ändå alltid lika sorgligt när ett lov (läs: friheten) tar slut. När jag kommer tillbaka är det bara en termin kvar på gymnasiet - helt otroligt ju. Klart att det har känts segt och kämpigt, men nu när jag sitter här med facit i hand så tycker jag ändå att tiden gått väldigt fort. Känns fortfarande inte som om det var längesedan vi stod där på torget innan balen i 9:an. Kommer även väl ihåg de första veckorna i 1an, då man satt på bussen och nästan fascinerades av alla stora, tuffa treor.

Men hur man än bär sig åt så går ju tiden - och snart är man vuxen. Vet inte hur ni ser på det, men jag tycker att det är smått skrämmande. Det är så mycket som kan ändras inom bara några månader. Nytt boende - kanske långt hemifrån, ny skola igen eller heltidsjobb. Vet varken ut eller in om jag ska vara ärlig. Jag vet inte vad jag vill, och inte heller vad som är bäst för mig. Mår kanske bäst av att komma bort från skolan ett tag (med tanke på spänningshuvudvärk och annat), men jag är samtidigt rädd att jag aldrig vill börja plugga igen sen.. Och då faller ju hela drömmen om ett bra yrke, och därmed blir också allt slit förgäves. Sedan är det inte ens säkert att jag får ett jobb, vi är ju mitt inne i en finanskris utan dess like. Arbetslöshet är inget som jag ser fram emot, och inte heller ser det bra ut i CV:et i framtiden..

Är inte riktigt på det klara med om jag är redo att flytta hemifrån heller. Det är ju bara jag och min mamma, och säkert påverkar det mig lite för mycket ibland. Omständigheterna har gjort att vi har otroligt starka band. Vill inte att hon ska lämnas ensam, så på ett sätt känner jag ett ansvar för henne. Å andra sidan vet jag att jag inte kan stanna hos henne för evigt, jag måste ju skapa mig ett eget liv så småningom.