Father's no name you deserve

Pratade med pappa i telefon igår. Han tror väl att jag alltid ringer bara för att prata om vädret, skolan och sjukdomar. Det är nämligen så pass djupa våra samtal är.. Men nu tänkte jag att han skulle tvingas bry sig litegrann. Anledningen till att jag ringde den här gången var för att jag ville bestämma att vi skulle träffas - utan några halvbröder - och prata ut om en del saker. Något som jag egentligen borde gjort för länge sedan. Det mesta är ju långt ifrån hur jag vill ha det. I själva verket är det så mycket jag vill fråga honom att jag nog får ta med mig ett papper med stödord.. Första frågan är väl om han är nöjd med sin roll som pappa för mig. Han har aldrig kommit på någon av mina födelsedagar, skolavslutningar, utvecklingssamtal eller föräldramöten. Han orkar väl inte, eller vill inte, engagera sig. Det har alltid känts som om man ligger längst ner på prioriteringslistan, och jag är så trött på det. Att alltid få höra fraser som "jag hade tänkt ringa..", "det är så svårt med jobbet, man kan aldrig planera något", "vi kan väl höras om ett tag, så får vi se när vi kan träffas", "nu var det ju väldigt längesen vi sågs, igen..". Grejen är att vi träffas som bäst 2 gånger om året.. Har till exempel aldrig sett min pappa på våren eller sommaren. Inte så konstigt att han alltid skruvar på sig på grund av dåligt samvete..
Det enda han gör för mig är egentligen att betala in underhållsstödet varje månad. Har särskilt bett om att få det den 18:e, men det har på sista tiden varit så mycket som en vecka försenat. Svårt när man har planerat att köpa något på dagen man ska få pengar, och det inte har kommit in några. Autogiro kanske vore ett alternativ, Owe?
En annan sak jag skulle vilja prata om, är det här med min farfar. "Pappa" sa när jag var yngre att han skulle ta med mig dit en dag, men jag har fortfarande aldrig träffat honom! De pratar tydligen aldrig om mig heller. Mamma har sagt att farfar svarade "vad är det med det då?" när hon berättade att hon var gravid med mig. Trevliga typer, va? Ibland undrar jag om det kanske inte är bäst som det är ändå. Men man vill ju ändå någon gång ha träffat de personer i släkten som är vid liv..
Mamma har aldrig fått något stöd när det gäller min uppfostran. Hon har alltid fått dra hela lasset själv. Det är hon ensam som fått brottas med mina problem, spara pengar åt mig och försöka se till att jag har det så bra det går. Det är mammas sparade pengar som gjorde det möjligt för mig kunna ta körkort, pappa har inte så mycket som bidragit till något.. Han ignorerade mig istället när jag sa att jag önskade mig en bil på min 18-årsdag. (Till detta hör väl att han har jobbat på sin pappas åkeri sen han slutade grundskolan, och därför kan allt om lastbilar och personbilar).
Det nästan märkligaste av allt är att han själv växte upp med en frånvarande förälder, och verkligen borde veta hur det känns och hur man påverkas som människa av det.
Orkar inte ta upp mer, blir bara arg när jag tänker på hur han hela tiden behandlar mig. Sedan kan jag tänka mig att det inte är speciellt rolig läsning.

Rainy Sunday

Idag har det regnat hela dagen i Svenljunga. Mamma - fast besluten att trotsa vädret med gul sydväst och allt - försökte få med mig på en promenad, men jag stannade faktiskt mycket hellre inne.. Istället har jag laddat ner en massa musik, läst i min engelska kriminalroman och bakat kladdkaka :P

Min nya mobil, som jag köpte för mindre än en månad sen, är förresten redan inne på service. Anledningen är att sms inte nådde den på flera timmar eller inte kom fram överhuvudtaget. Med tanke på att jag sällan ringer, så är jag ganska beroende av sms-funktionen. På El-Giganten fick jag reda på att det ofta är fel på nya telefoner nuförtiden, att det kan bero på att mjukvaran behöver uppdateras. Något som jag egentligen kunde gjort själv.. Men ingen vet ju om det är så enkelt (och dessutom verkade det så jobbigt att uppdatera den när jag skulle försöka för ett tag sen). Kommer alltså få vänta 2-3 (läs: 4-6) veckor på att de ska greja klart med telefonen. Eftersom jag inte klarar mig utan mobil, så bad jag om en lånetelefon. Problemet med den där gamla Nokian är bara att den efter PIN-koden ber om en säkerhetskod, vilken jag inte har :S Har därför inte ens fått igång den än.. Så om någon skickat sms och jag inte svarat, så vet ni nu varför. Blir till att ringa El-Giganten imorgon.

För övrigt, så har jag ju faktiskt lov. Aldrig fel, även om man såklart aldrig får koppla bort skolarbetet helt. Har kristendomsreflektioner att lämna in på fredag efter lovet, och franskaprov samma dag som vi kommer tillbaka till skolan :( Har bestämt mig för att försöka se det positiva i saker och ting, så jag får väl skriva att det är bra att jag iallafall har tid att plugga.
Annars känns det rätt bra med lov. Det började inte så roligt visserligen, men det är över nu. Igår hade jag och mamma en riktigt mysig dag i stan. Vi kollade i affärer, köpte kulglass, åt pizza och hälsade på mormor & morfar.
Jag har inte så mycket bestämt inför ledigheten, förutom att jag kanske ska träffa Emma på onsdag. Får se vad som dyker upp senare i veckan. Det sköna med lov är ju egentligen att slippa följa kalendern och bara ta dagen som den kommer.

A smaller mistake

När jag och Sannam idag satt och väntade på att religionen skulle börja, så kom plötsligt några tjejer som skulle fixa med det här skyltfönstret som vi har i skolan. Det roliga med detta var att vi en stund efter att de gått upptäckte en sån där tung vit tejprulle helt synlig mitt bland alla kläder, stövlar och väskor :-P Vi fick oss ett gott skratt när vi tänkte på alla som skulle komma att tro att den var placerad där med mening ;) Vet inte om tejpen syns speciellt bra på bilden, men.

The sweetest thing

Kajsa katt.